Oftast är ikonen en platt målning som beskriver objekt som Jesus, Maria, olika helgon, korset eller olika religiösa händelser som Jesus ridande på en åsna, Jesus på korset, uppståndelsen mm.

Enligt Mose lag i Gamla Testamentet var det förbjudet att avbilda Gud. I Nya Testamentet uppenbarade sig Guds Son som människa och Ordet blev till kött, det osynliga blev synligt. Den gudomliga kunde nu avbildas som synlig i ikonen.

En ikon är en predikan. Den är Guds ords uppenbarelse i bild och dess konstnärliga värde är förknippat med ett ännu högre andligt värde. Grundprincipen för ikonkonsten har utvecklats under en tid som tar sin början i Bysans eller det östromerska kejsardömet i början av tusentalet. För att uttrycka heliga ting har ett bildspråk utvecklats, men det finns en viss enhetlighet när det gäller inriktning och teknik. Det andliga framställs med sträng stilrenhet.


        

Själv började jag måla (eller skriva, som en del hävdar) ikoner för några år sedan, efter ett råd från en av mina bästa vänner. Därefter har jag gått några kurser, men huvudsakligen strävat själv.
Jag har fått frågan vid flera tillfällen varför jag målar ikoner, men jag har inget entydigt svar att ge. Att få sitta stilla och måla, samtidigt som en vacker musik så sakteliga svävar i rummet, ger en rofylld stillhet som jag annars upplever om jag går in i en tom kyrka och bara sitter still.

 Åter till startsidan